FÖRGIFTNING
FÖRGIFTNINGAR HUND, KATT OCH HUSDJUR

Hundar och katter verkar vara extra känsliga.
Symtom kommer som regel efter 4-24 timmar. Kräkningar, buksmärtor, törst, inkontinens, skakighet och rastlöshet, riklig salivering och hjärtklappning är vanligt.
Vid större mängder kan allvarligare symtom tillstöta.
Hundar brukar utan svårighet kunna sätta i sig en farlig mängd choklad .
Hur mycket kan en hund få i sig innan det blir farligt brukar vara en vanlig fråga.
Att räkna ut hur mycket teobromin som ingår i olika chokladkakor och praliner är svårt. Både mängden kakao i chokladen och halten teobromin i råvaran dvs. kakaobönan varierar.
- Mörk choklad innehåller ca 5-15 mg teobromin /g choklad.
- Ljus choklad innehåller ca 2 mg teobromin /g choklad.
- Vit choklad innehåller ingen eller mycket lite teobromin.
Kontakta alltid Veterinär om du misstänker att din hund/katt har ätit choklad.
Vindruvor och russin har i vissa fall gett allvarliga symtom när hundar ätit av dem. Orsaken till detta vet man inte riktigt.. Man vet inte heller varför vissa hundar blir sjuka och andra inte.
Symtomen är kräkningar, diarré, buksmärtor, slöhet. Oftast kommer symtomen inom 6 timmar. Efter 1-3 dygn kan njurskador tillstöta. Det visar sig till exempel genom att hunden kissar dåligt eller inte alls. Dödsfall har inträffat.
Kontakta alltid Veterinär om din hund har ätit vindruvor eller russin
Paracetamol, som bland annat finns i Alvedon, gör att kattens blod inte kan transportera syre. En katt som fått i sig paracetamol blir hängig och färgen på slemhinnorna ändras från ljusrosa till mörkt blåröda. En enda tablett kan räcka för att katten ska bli så sjuk att den inte överlever.
Om du misstänker att din katt fått i sig Alvedon kontakta omedelbart Veterinär.
Xylitol (björksocker) används bland annat som sötningsmedel. Xylitol ingår ofta i sockerfria tuggummin och halstabletter, i vissa läkemedel och fluorsköljlösningar och i tandkrämer.
Hundar är mycket känsliga för xylitol. De får till skillnad från människor en ökad höjning av insulin av ämnet, vilket kan leda till allvarlig sänkning av blodsockret. Vissa hundar har också fått leverpåverkan.
Det är det svårt att ange någon generell gräns för hur mycket en hund kan få i sig innan det blir farligt.
Symtomen kommer vanligen inom en timme, men kan dröja betydligt längre. Kräkningar, skakningar, slöhet, i allvarliga fall även kramper och medvetslöshet. Dödsfall är ovanligt men har inträffat.
I sockerfritt godis kan halten xylitol vara betydligt hög och då kan redan 2-4 tuggummin eller tabletter innebära förgiftningsrisk!
Kontakta alltid Veterinär om du misstänker att hunden har fått i sig Xylitol.
Symtom: Magbesvär och ibland njurskador.
Dödsfall har inträffat.
Katter och hundar är känsliga för lök som t.ex. gul lök och vitlök.
Symtom kan vara kräkningar och diarré, i enstaka fall även kramper och blodpåverkan. Dödsfall har inträffat.
Även Chinchillor och hundar har blivit sjuka av växten.
Det finns svampar som påverkar nervsystemet. Dessa innehåller vanligen ett av tre olika sorters av gifter.
• Hallucinogena: Finns i vissa arter av slätskivlingar. Dessa påverkar centrala nervsystemet på ett sätt som påminner om LSD och ger kraftigt hallucinogena effekter. Det är också vanligt med hjärtklappning, ångest och huvudvärk. Även om symptomen är mycket kraftiga är det sällan livshotande.
• Muskarin: Hit hör de flesta typer av tratt- och trådskivlingar. Symptomen dyker vanligen upp inom fyra timmar efter hunden/katten har ätit en svamp. Mag-tarmproblem, ökat flöde av tårar och salivering, små pupiller, långsam puls och andningsbesvär är vanliga symtom. Kan vara dödligt om behandling inte ges. Motmedel finns.
• Antikolinerga- och centralstimulerande: Hit hör olika flugsvampar. Symptomen dyker vanligen upp inom fyra timmar efter förtäring och kan vara kräkningar, illamående, oro, rastlöshet, förvirring, hallucinationer, muskelryckningar, torra slemhinnor, hjärtklappning och stora pupiller. Kan vara dödligt om inte behandling ges.
Sedan finns det svampar som kan ge skador på inre organ. Detta beror på att gifterna i svampen ger sig på specifika typer av celler, till exempel leverceller, njurceller, blodceller och slemhinneceller. I stora drag kan denna grupp indelas i tre grupper:
• Svamp med amatoxiner: Lömsk flugsvamp, vit flugsvamp och gift hätting ingår i denna grupp. Giftets verkan gör att den drabbades celler i ämnesomsättningen sätts ur spel och cellen dör. Levern är det organ som drabbas hårdast, men även njurar och mag och tarmkanalens slemhinna kan drabbas. Det kan dröja så mycket som 24 timmar innan man ser några symptom. Det första symptomet är som regel vattniga diarréer (ibland blodblandad) och kräkningar. Efter ytterligare något dygn ser man leverpåverkan. Den kombinerade lever- och njursvikten kan leda till döden.
• Murklor: Man utgår idag ifrån att alla murklor är giftiga.. Det är inte giftet i sig som är farligt, utan de ämnen som bildas när giftet bryts ned i kroppen. Dessa ämnen kan skada både lever och njurar, samt de röda blodkropparna. Även nervsystemet kan påverkas. Djuren kan få yrsel eller dubbelseende. Ofta blir patienten illamående. Påverkan på nervsystemet ses i regel först efter flera timmar, och drabbar inte alla patienter.
• Spindelskivlingar: Inte alla skivlingar är giftiga, men en del av dem innehåller ett ämne som är mycket skadligt för njurarna. Det kan dröja flera dygn, ibland till och med ett par veckor, innan några symptom visas. Oftast börjar det med influensaliknande symptom som huvudvärk, illamående, frossa, ryggvärk och törst.
Om du misstänker att ditt djur har ätit giftig svamp kontakta omgående Veterinär. Ta gärna med de svampar djuret har ätit.
Innehåller ett giftigt ämne som heter persin och kan orsaka skador på hjärtat.
Vid misstänkt förgiftning kontakta Veterinär.
Råttgift och de medel man lägger ut i trädgårdar och olika odlingar för bekämpning av tex mördarsniglar, mot växters ohyra och sjukdomar är farliga för hundar och andra djur. De flesta råttgifter idag innehåller ämnet Cumarin, som förhindar att blodet koaguleras. Cumarin är verksamt även på hundar, katter och andra djur, och motgift behövs i form av K-vitamin som ges av Veterinär.
Vid misstänkt förgiftning kontakta Veterinär.
Egentligen etylenglykol, finns bl.a i kylarvätskan på bilar. Jättegiftigt redan i små mängder! Glykol luktar och smakar sött och hundar brukar med förtjusning leta upp och slicka i sig det.
Omedelbar Veterinärvård vid misstänkt förgiftning är nödvändigt.
Jästsvamparna jäser i magen och då bildas alkohol.
Kontakta Veterinär för rådgivning om du misstänker att din hund fått i sig detta
Om djuret biter i eller slickar på en levande eller död padda, börjar den salivera kraftigt, pupillerna blir små och hunden/katten kan blir slö.
Låt inte paketsnören ligga kvar, de kan vara livsfarliga för både katten och hunden! Har katten fått i sig ett snöre kan den inte spotta ut det eftersom kattens tunga är sträv och hullingarna riktar allt nedåt mot magen. Uppätet julgransglitter, paketsnöre och annat orsakar mag- och tarmproblem.
Håll koll på chokladasken!
Hundar och vissa katter gillar choklad men se upp för det kan vara livsfarligt för dem! Kakaon i chokladen innehåller ett ämne som heter teobromin. För hundar och katter är det giftigt och påverkar mage, tarmar, nerver och hjärta. Mängden teobromin varierar med kakaohalten. Ju mörkare choklad desto mer kakao. Vid allvarliga förgiftningar kan hunden dö. Kontakta alltid veterinär om din hund ätit choklad. Den ska i ett första skede kräkas upp maginnehållet. Sedan får den medicinsk kol och därefter dropp.
Se upp med julblommor!
Många katter tuggar gärna på växter om de får chansen. Se upp med julros, amaryllis, hyacint, krokus, mistel, murgröna och idegran som är giftiga för katten. Blir ditt djur förgiftat, ring giftinformationscentralen eller kontakta din veterinär.
Täck för vattnet till julgransfoten så att inget djur kommer åt att dricka det. Särskilt viktigt är det ifall du har gödningsmedel i för att granen ska hålla längre.
Se upp med julgranskulor i glas. De kan vara oemotståndliga för katten att leka med men glasskärvor är farligt för mjuka tassar!
Var varsam med levande ljus. Tänk på att katter lätt hoppar upp på bordet. Svansar och morrhår kan lätt fatta eld. Om djuret ändå bränns, spola det skadade området i 20 minuter, täck över med en ren handduk och ring veterinären.
Var försiktig med nötter. Många katter frestas av nötter, om den råkar svälja en hel nöt kan det ge stopp i tarmen.
Även nätet som är runt skinkan kan vara jättefrestande för hunden.
Andra typer av mat som hunden kan få i sig och som vi hör talas om i juletider är ojäst deg, bullar i stora mängder, kilovis med godis, russin och till och med stearin. Även nötskal kan ställa till trassel i tarmen. Druvor och lök bör också undvikas.
När julen väl är över är det bara att vänta på nyårssmällarna…
Vi brukar rekommendera ökad motion och aktivering veckorna innan och under perioden då det smäller. Sätt dig i ett rum med tv:n på och hög musik och ha gardinerna neddragna. Ta det lugnt och stressa inte upp dig själv, det märker hunden. Ge den gärna ett tuggben så att den håller sig aktiverad.
Det finns det både foder och fodertillskott och andra receptfria preparat som kan ge lite lugn till en stressad hund eller katt. Vissa hundar svarar bra på Zylkene och DAP och katterna på Feliway, som du köper receptfritt hos veterinären eller på Djurmagzinet. Dessa fungerar lugnande på olika sätt och kan kombineras med varandra.
Alla hundar är nyfikna och älskar att springa och jaga saker, även insekter.
För det mesta innebär bi- och getingstick bara lite smärta och irritation för din hund. Men om hunden blir stucken upprepade gånger eller inne i munnen eller halsen så kan det vara farligt och medföra en tur till veterinären. Det är inte själva sticksåret som orsakar smärta utan en liten mängd gift som injiceras. Ett bis gadd har hullingar och är gjord för att fastna i skinnet. Biet dör när gadden skiljs från kroppen. Getinggadden har inga hullingar men sticket är mer smärtsamt, och om en geting känner sig hotad kan den sticka flera gånger. Hundar blir ofta stuckna i ansiktet efter att ha undersökt en insekt lite för närgånget.
Stick på din hunds känsliga nos är särskilt smärtsamma. Vissa hundar blir till och med stuckna på tungan eller inne i munnen eller halsen efter att ha försökt fånga eller bita en insekt. Sådana bett kan vara farliga eftersom svullnaden de orsakar kan göra att luftvägen blockeras.
En allvarlig reaktion kan framkallas av ett stort antal bett eller om din hund får en allergisk reaktion mot giftet i gadden. Tecken på en allergisk reaktion är bland annat matthet, andningssvårigheter, kraftig svullnad som växer bort från själva bettet. Se upp för svullnader runt nacken, halsen och huvudet. Om din hund får en allvarlig allergisk reaktion bör du genast uppsöka veterinär.
Ett vanligt bett behöver inte behandlas och borde inte besvära hunden särskilt länge. Om gadden fortfarande sitter kvar försök få bort den genom att skrapa med en nagel. Undvik att använda pincett om det inte är absolut nödvändigt eftersom det kan göra att mer gift pressas ur gadden. Du kan linda in is eller en kylklamp i en handduk och lägga på sticket för att minska smärtan och svullnaden. Håll ett öga på din hund efter att den blivit stucken för att försäkra dig om att det inte uppstår någon allergisk reaktion. Om svullnaden inte har gått ner efter några dagar, kontakta din veterinär.
Ibland kan det vara svårt att skilja ett insektsstick från ett ormbett. Kontakta därför veterinär för rådgivning om du misstänker att det kan röra sig om ett ormbett eftersom ett sådant alltid måste behandlas.
Kontakta veterinär vid tecken på:
Allmänpåverkan, kräkningar, andningsbesvär, kraftig svullnad (framförallt i ansikte eller hals).
Om du vet att ditt djur tidigare reagerat med överkänslighet.
Vid stick i munhåla och svalg.
Om det är en valp eller ett äldre djur som drabbats av flera stick.
Om du misstänker att hunden kan ha blivit ormbiten istället för getingstucken.
I Sverige finns bara en giftig sorts orm, huggormen medan de andra två orm arterna, snok och hasselsnok, är ofarliga.
Huggormen är vanligen grå eller brun-grå med ett svart zickzack-mönster på ryggen. Det finns dock mörka, nästan helt svarta huggormar . Huggormen skiljs från snoken genom att den senare är ljusgrå till brun och vanligen har en gulvit fläck på var sida huvudet. Hasselsnoken är ljusbrun med fläckar på ryggen och ett längsgående band på var sida om huvudet. Bandet går tvärs över ögat.
En orm som blir överraskad eller känner sig trängd kan bita i självförsvar. Det är dock inte alltid huggormar injicerar något gift när de biter. Givetvis ska man inte vänta och se om bettet verkar ha någon negativ effekt utan man bör omedelbart kontakta en veterinär. Ormgift är en blandning av substanser med olika effekt. Olika ormarter har olika gifter. Vår huggorm dödar framför allt sina byten genom att orsaka skador på blodkärl och blodkroppar vilket leder till chock, koagulationsrubbningar och i värsta fall disseminerad intravasal koagulation (brukar förkortas DIC efter sitt engelska namn). DIC innebär omfattande kärlskador i hela kroppen och leder till överaktivering av koagulationssystemet som bildar små blodproppar. När kroppen försöker lösa upp propparna försämras blodets förmåga att koagulera (stelna) och patienten dör av inre blödningar. Effekten i en liten muskropp blir större än i en hund men även hundar kan dö av effekten av ett ormbett.
Även om en hund överlever ett ormbett så kan skadorna på framför allt njurarna vara påtagliga och i värsta fall bli ett kroniskt problem. Majoriteten av alla hundar tillfrisknar dock utan men efter ett ormbett.
Djurägaren ser sällan ormen men ofta har de hört hunden skrika till och springa bort från en plats. Många hundar blir snabbt trötta och hängiga och svullnaden i ben eller nos kan bli dramatisk inom loppet av någon halvtimme. Svullnaden ömmar kraftigt och inspekterar man huden noggrant kan man se ett eller två små hål efter bettet.
Svullnad i nosen är vanligen det som skrämmer djurägaren mest men det är ytterst sällsynt att hunden får akuta problem att andas.
Många hundar får inte värre symtom än svullnad, smärta och trötthet och då tillfrisknar de inom några dagar. I allvarligare fall sprider sig effekten av ormgiftet i kroppen och orsakar blödningar i slemhinnor och hud, kärlskador i hela kroppen med förändringar framför allt i njurarna men även i lever och lungor. I takt med att de inre organen blir allt mer skadade sjunker hundens medvetandegrad, hjärtat slår snabbare och kanske mer oregelbundet. Och till slut klarar inte kroppen mer utan hunden dör i cirkulationskollaps.
Oftast är diagnosen uppenbar när hunden kommer till kliniken. Kanske djurägaren har sett ormen, men även om ingen har sett vad som hände så brukar den kraftiga svullnaden och smärtan vara nog för att man ska misstänka ormbett. Hittar man sedan ett typiskt bett är diagnosen klar.
Akut är det allra viktigaste att hålla hunden i stillhet. Ju mer hunden rör sig desto snabbare kommer giftet att pumpas ut i kroppen.
Kortison var i många år den föreskrivna behandlingen men numera anses den positiva effekten av kortison vara marginell. Kortison kan dock fortfarande vara indikerat som akut behandling direkt efter bettet eftersom det kan hjälpa till att motverka akut chock och blodtrycksfall.
Kortison får dock inte på något villkor ses som ett motgift för det är det INTE.
Har du kortisontabletter så kan du ge enligt veterinärens ordination akut men sedan måste hunden omedelbart till veterinär.
Hos veterinären inriktas behandlingen på så kallad understödjande behandling. I första hand innebär detta dropp, smärtlindring och övervakning av hjärtfunktion samt blodprov för kontroll av röda och vita blodkroppar, blodsocker, lever och njure. Blir hunden sämre analyseras koagulationen och syra-basvärden (blodets surhetsgrad).
Beroende på hur symtomen utvecklas kan man behöva behandla med t.ex blodtransfusion eller med antiserum. Antiserum är dyrt och absolut inte riskfritt att ge.
Effekterna av ormgift kan komma långsamt och bli uppenbara först efter flera veckor. Det är därför att rekommendera att man håller hunden i stillhet (inomhus) och i koppel endast för att göra snabbt sina behov ute under minst 14 dagar efter bettet och att man sedan kontrollerar hunden med ett blodprov där åtminstone lever och njurvärden ingår.